Straight 1938 / De e för stora bilder och för litet innehåll! En bild säger ofta inte speciellt mycket!

Visst kan det vara bra med stora bilder, dramatiska och stora bilder, men när den här stora bilden står för något annat, då kanske man skall fundera? Om man nu vill fundera alltså! Och inte bara nöjer sig med många och stora bilder! Tänkte på det här när jag läste Mats Svegfors debattartikel i DN i dag, "Kvalitetsjournalistiken på snabb reträtt i Sverige"

Sammanfattat är att de flesta tidningar numera har gått över till tabloidformat, stora bilder, stor text, och att de flesta sidorna ser ut som löpsedlar och att det är mycket färre journalister inblandade för undersökande journalistik och för att skriva texter!

Vad är nackdelen med det här då, jo sannolikt så ramlar en hel del saker genom det här glesa bevakningsnätet, saker i samhället som vi medborgare borde få veta....

Läs gärna artikeln.

/Bengan

Ps. Och problemet upplevs nog större för oss litet äldre,
det blir ofta annorlunda då man kan jämföra.

syntax 2013-02-10 10:44

Läste just den artikeln till morgonkaffet. Naturligtvis måste det gå så när man gick över till tabloidformatet - fastän alla journalistiskt verksamma ivrigt förnekar det sambandet, även Mats Svegfors

Besvara

Svar från Benganbus 2013-02-10 12:18

En journalist kan nog inte vara för frispråkig vad gäller den egna tidningen!?
Och kan vara litet hemmablind kanske...?

Svara

Sven Blomquist 2013-02-10 10:55

Stora bilder och stor text gör ju det lättare att fylla sidorna. Det behövs färre journalister och fotografer som bara kostar pengar... Det nya formatet är dessutom anpassat till den yngre publik som inte orkar läsa några längre texter. Snart får vi nöja oss med en rubrik med ingress. Sedan försvinner papperstidningarna.

Besvara

Svar från Benganbus 2013-02-10 12:19

Du har analyserat framtiden! ;)
Håller med, tyvärr...

Svara

froderberg 2013-02-10 11:05

Jag har läst artikeln och tycker att den har sina poänger och brister. Det finns säkert ekonomiska vinster med att hålla nere textmängden, men han verkar helt missa att fotografier har ett stort värde och framförallt att uppfattningen om en hur en modern tidning ska se ut förändras med tiden.

Många skulle tycka att tidningen blev hemskt tråkig om man gick tillbaka till 1980-talets sätt att redigera. Formen är mer lik magasin idag med stora bilder. Det tror jag faktiskt väldigt många uppskattar. Sen tvingar ju tabloid-formatet också fram en annan form.

Vidare bör det påpekas att pressfotografer också är journalister liksom de som redigerar. De som skriver kallas reportrar.

Besvara

Svar från Benganbus 2013-02-10 12:16

Jag tror vi närmar oss den stora världen på flera sätt, tänker bla på Rupert Murdoch, ägare till ett av världens mest inflytelserika mediaföretag. Viktiga faktorer för Murdock har varit att utnyttja den senaste tekniken och anpassa innehållet till konsumenternas önskemål.
Undrar vad de flesta konsumenter önskar?
Men de kanske e det man kallar för demokrati! ;)

Ps. "Ledarsidorna på samtliga 175 tidningar som kontrolleras av Murdoch stödde en invasion av Irak månaderna innan kriget inleddes år 2003. Han har även anklagats för att i praktiken censurera sina egna tidningar gällande Israel" (Wikipedia)
Men han måste väl få göra som han vill, de ju han som äger tidningen! Och vilka nyheter som skall presenteras! ;)

Svara

syntax 2013-02-10 13:26

Kanske vi skall komma ihåg att i en dagstidning bör bilden vara en illustration - den är inte där i första hand för sitt fristående bildvärde. Så tycker i alla fall en som inte alls skulle tycka att det var tråkigt med 1980-talets stuk. Något som jag tror att jag delar med alla andra som vill läsa artiklar på djupet för deras sakinnehålls skull.
Om de stora dagstidningarna släpper inriktningen på sakinnehåll, ja då kan dom lägga ned med en gång - då drunknar dom nämligen direkt i det allmänna snuttenyhetshojtandet.

Svara

Bostromi 2013-02-10 11:11

Att bevakningsnätet skulle vara glest kan jag inte hålla med om. Det vräks ut nyheter, ibland egenskapade genom "en undersökning som SVT låtit göra", och därtill analyser, mer analyser och ytterligare analyser. Allt baserat på ett osannolikt felfinneri med påföljande ställa-till-ansvar-krav gärna förmedlat med metoden att journalist intervjuar en annan journalist.
Och det här går inte att undvika som mediekonsument.
Tidningsläsartempot har kvävts liksom snart tidningarna själva. Okritiskt för samma "nyhet" runt på bloggar, tidningarnas webbsidor, tv, radio etc. Man blir matad så man storknar.

Besvara

Svar från Benganbus 2013-02-10 12:06

Håller med om att det vräks ut nyheter, men frågan som man kan ställa sig är vad är det för nyheter man vräker ut? Nyheter som upprör människor, och nyheter som man vet säljer många "lösnummer?"

Andra nyheter som kanske är viktiga i vår demokrati, ta som exempel att statliga myndigheter numera har svårare att lämna ut material, material som dom är skyldiga att lämna ut till oss medborgare!
(Man har råkat tappa bort delar av materialet, eller så har handläggaren varit sjuk)
Här krävs ofta litet mer "terrier-arbete" för att komma nå'n vart, men vem har lust och tid att avlöna en journalist för så'nt här litet mer långsiktigt arbete när man kan sälja lösnummer på ett mycket enklare och framför allt mycket billigare sätt! ;)

Svara

Chasid 2013-02-10 13:18

Bra bilder i kombination med en välskriven och slagfärdig text når mycket längre än vad de gör var för sig. Anledningen till att jag tog steget till att jobba både som fotojournalist och reporter var bland annat att jag inte tyckte att bilden sa tillräckligt mycket och att några av de reportrarna som jag samarbetade med saknade förmågan att se en riktigt bra story trots att den fanns mitt framför ögonen på dem. Jag läste nyligen en intervju som en ung journaliststuderande hade skrivit om en kvinna som jag tidigare intervjuat. Hennes text var slätstruken och full av stavfel och andra felaktigheter men det värsta i mina ögon var att hon helt hade missat kvinnans spännande livshistoria, den som jag själv valde att bygga hela mitt reportage på.
/Mikael Good

Besvara