Straight 7347 // Schrödingers filmrulle! :)

När filmrullen efter exponeringen läggs i kylskåpet kan bilderna både vara fantastiska och misslyckade, både skarpa och oskarpa, både mästerverk och vardagssnaps….tills du framkallar filmen!
Det skapar en kreativ spänning som digitalt foto aldrig kan ge! :)

Ha en bra fotodag ni med!
/Bengan

Straight 7346 // Det va kallt på Södermalm i Stockholm idag! Och Erwin Puts om Zeiss C Sonnar 1,5/50 ZM!

Bilder på toaletten inne på Viktoria/il caffé!

.

.

Alltså, i dag en runda inne i Stockholm med Sonnar C 1,5:an! Inga bilder tagna utomhus men några bilder blev det inne på ett galleri, på en toalett och på ett café! På full öppning med Sonnaren såklart! Tio bilder kvar på rullen! Och det blev fika på två ställen, och en vegetarisk lunch på Bysistorget! Vad gäller snöröjning/isborttagning på trottoaren på Södermalm, inga kommentarer! Och visst va det litet kyligt, så kameran fick vara innanför jackan!

.

Vi besökte även en musikaffär på Götgatsbacken!

.

Vad gäller Erwin Puts som jag skrev om i förra bloggen, så har Puts såklart även testat Zeiss C Sonnar T 1.5/50 ZM och han hade en tydlig uppfattning om objektivet! Och det här är faktiskt ett av de mer intressanta fallen där Puts både berömde och kritiserade ett Zeiss‑objektiv på samma gång! Och objektivet är ju en modern rekonstruktion av en klassisk Sonnar‑design från 1930‑talet, och Puts var mycket intresserad av det just därför och att det inte var ännu en ”klinisk” modern konstruktion, utan ett objektiv med avsiktlig karaktär som han sa!

Och han uppskattade flera saker, som han själv kallade för den klassiska Sonnar‑renderingen, med mjuka övergångar, låg mikrokontrast, vacker bokeh och ”glöd” vid full öppning! Han kallade det för ”a lens with personality”, och det var menat som ett beröm!

Puts tyckte även det var modigt att Zeiss inte försökte göra ett perfekt "MTF‑monster", utan ett objektiv som gav bilder med känsla! När man bländade ned blev objektivet, skarpt, jämt och välkorrigerat! Det imponerade på honom!

Men han var också mycket tydlig med vad han tyckte va objektivets svagheter, och de va det välkända fokus‑shiftet! Det här var hans största kritikpunkt, "att C Sonnar 1.5/50 ZM har tydlig sfärisk aberration vid f/1.5 som ger en fokusförskjutning när man bländar ned" Puts menade att detta gjorde objektivet ”svårt att använda konsekvent” på en mätsökarkamera! Med Live view är det såklart helt annorlunda! Han skrev ungefär att fotografer som vill ha perfektion via en mätsökarkamera kommer att hata det, men fotografer som vill ha karaktär kommer att älska det! 

Han såg alltså Zeiss C Sonnar 1.5/50 ZM som ett objektiv med själ, ett objektiv som kräver förståelse, ett objektiv som belönar den som använder det rätt, men inte ett objektiv som kan ersätta en Summilux eller Summicron! Han ansåg att det var ett av de mest intressanta Zeiss‑objektiven just för att det inte försökte vara perfekt!

Hur det här passar in i Puts Leica‑filosofi?
Puts ansåg att Leica hade tappat sin klassiska balans i jakten på perfektion! Zeiss C Sonnar var för honom ett exempel på ett modernt objektiv som vågade vara lite imperfekt och därför estetiskt vackert! Han skulle aldrig säga att det var ”bättre” än en Summicron 50, men han uppskattade att det hade en egen röst!
Nu har ju faktiskt Leica vågat gära några objektiv med egna röster, som tex. Leica Summilux-M 35 f/1.4 och några andra objektiv!

Erwin Puts publicerade ursprungligen testet på sin egen webbplats (TAO of Leica / erwinpits.com). Gav sedan tillstånd åt en forumdeltagare (Rick in CO) att publicera en sammanfattning av hans recension på dennes webbplats.

Så jag är mycket nöjd med min Sonnar C 1,5/50 ZM! :)

/Bengan

Ps. Bilderna här är tagna med iPhone! 

Straight 7345 // När det unika ersätts av det effektiva!

Traditioner överlever ofta tack vare sina egenheter, det som gör dem svåra, långsamma eller nischade!

Men kommersialisering kräver snabbare och lättare inlärning för en bredare målgrupp, och då med mer förutsägbarhet och med mindre friktion!
Det betyder att det som gjorde traditionen speciell, det slipas ofta bort!

/Bengan

Straight 7344 // Erwin Puts om Mandlers Summicron 2/35 mm V4! * Varning! Mycket, mycket nördigt! :)

Erwin Puts beskriver Summicron 2/35 mm V4 som den sista och mest förfinade versionen av den traditionella 35 mm Summicron‑designen innan Leica gick över till asfäriska element och modern högkontrastoptik! Men Puts betonar också att V4 inte är det skarpaste eller mest korrigerade 35 mm‑objektivet Leica gjort!

Han skriver att V4 har en “balanced signature” snarare än extrem teknisk briljans! Prestanda vid f/2 avsiktligt mjukare, och Puts noterar att V4 vid full öppning har lägre mikrokontrast, en lätt glöd i högdagrar och viss viss sfärisk aberration! Men han framhåller att detta är ganska typiskt för Erwin Mandler!
Mandler prioriterade här en estetiskt tilltalande bild framför maximal skärpa vid full öppning! Det är alltså en del av objektivets karaktär, inte en brist! Puts visar i sina mätningar att vid f/2.8 får objektivet ett tydligt lyft och vid f/4 är det mycket skarpt över hela bilden och vid f/5.6–f/8 når det sin topp! :)

Och “King of Bokeh” är inte bara en myt! Puts beskriver bakgrundsoskärpan som, mjuk, krämig, lugn med vackra övergångar! Han noterar att detta är ovanligt för ett 35 mm‑objektiv från den tiden och att det är en av anledningarna till dess kultstatus!
Puts är även imponerad av hur liten V4 är i förhållande till sin prestanda! Detta ser han som ett exempel på Mandlers skicklighet i klassisk Gauss‑optik!
Så Puts tycker att Summicron 35 mm V4 är ett av de mest harmoniska 35 mm‑objektiven Leica gjort, inte det skarpaste, men ett av de mest estetiskt tilltalande! 

Det här är mitt försök till en koncentrerad sammanfattning av vad Erwin Puts skriver om Summicron 35 mm V4! :) Taget från bla. Leica Lens Compendium, Leica Chronicle och Puts egna tekniska essäer om Leitz‑optik! 
Jag köpte mitt objektiv på 1980-talet, begagnat, och jag hade då ingen aning om något "King of Bokeh!" :)

/Bengan

Ps. Puts blev besviken på Leica och Leicas utveckling! Så här skrev Puts 2019!

"For more than 35 years I have been intimately involved in the Leica world, encompassing the history of the company, the analysis of the products and the use of the products, all under the umbrella concept of the Leica World.
I have experienced and discussed in detail with relevant persons in Wetzlar (old), Solms and Wetzlar (again, new) the digital turn and how the company evolved and changed while adopting the digitalization of the photographic process and the changing world of the internet based photography. The most recent event is the evolution from a manufacturing company to a software-based company. While a commercial success, this change of heart has accomplished a, perhaps not intended, impact: the soul of Leica products has been eradicated. A renewed interest in classical products is the result. The SL and Q are currently the hopeful products for the future. The ghosts of Huawei and Panasonic can be seen all over the campus and while the M-system is still being promoted as the true heir of the Leica lineage, it is now sidelined. Once upon a time, Leica followed its own path, guided by gifted and pioneering engineers and keen marketeers. Nowadays its products are as mainstream as every other camera manufacture. 
The company has sketched a future and follows a path that I am no longer willing to go."

Straight 7343 // Fler morgonfunderingar på den nya "oskärpan!"

När fotografiet var nytt sågs skärpa som ett bevis på att tekniken fungerade! Skärpa var ofta svår att uppnå, så när man lyckades var det en prestation i sig! Samtidigt fanns det fotografer som Julia Margaret Cameron och senare de sk. piktorialisterna som medvetet bröt mot detta och använde oskärpa som ett konstnärligt uttryck! Men de var undantag och blev ofta kritiserade! Skärpa va skicklighet och oskärpa misstänkt amatörmässigt eller “för konstnärligt”!

Vi lever numera i en tid där teknisk perfektion är så lätt att uppnå att den inte längre har ett värde i sig, men kan även betyda att skärpa framstår som det viktiga och fotografens eventuella intention försvinner bland skärpetekniken! Men skärpa kan såklart användas när den tillför något, och även oskärpa då också såklart, som en fotografs legitima uttryck!

Men ändå, det är nästan ironiskt att det som en gång ansågs vara ett tekniskt misslyckande nu blivit ett estetiskt verktyg! ;) Mycket beroende på att perfektion numera är så spridd och lätt att få tag på!

Så cirkeln sluts genom att som en gång va en teknisk brist nu i vissa fall blivit en estetisk kvalitet! Som nu det analoga, som nog inte bara är en trend utan blivit en del av en större rörelse där vi värderar det mänskliga, det ofullkomliga, det långsamma, eftertänksamma och oftast med en väntan på resultatatet!
Bara det att behöva vänta på resultatet är i dag ovanlig! ;)

Så i en värld där digital perfektion är vår nya standard, blir det analoga nästan som en radikal motrörelse!
För den som så vill! :)

Nog för nu!

/Bengan