"Vi har skapat ett bildflöde som ingen längre orkar se! Vi producerar för att vi kan, vi publicerar för att det är enkelt, men i det bruset försvinner nog det som borde ha stannat kvar! Men ändå fortsätter vi, varför?

Den här utställningen visar bilder som vägrar vara en del av strömmen, analoga, digitala och hybrider, men alla med en människa bakom! Med en vilja, en riktning och ofta med en ovanlig långsamhet!

Men så finns här även två AI‑porträtt! De är inte fotografier! De är imitationer av närvaro, ansikten utan liv! De visar vad som händer när bilden inte längre behöver en människa, och varför det mänskliga därför blivit viktigare än någonsin!"

Jag skall slipa litet mer på den här texten, men den kommer att bli åt det här hållet! Och jag hoppas det kan leda till diskussioner!
För AI-bilder försvinner inte för att vi bara säger usch och blundar!

Så väl mött i Hölö Kyrkskola den 6-7 och 13-14 juni kl. 11-15, om ni så vill!

Annars rätt lugnt i Gnesta! Det verkar ha regnat litet i natt! Och så blir det kanske filmframkallning i dag!
För riktigt fotografi! Och för att se om katten lever! ;)

- Här finns en del att läsa i ämnet!
(Örebro Universitet)

Ps. Och då kanske vän av ordning frågar sig, finns det något äkta kvar? Äkta fotografi alltså?

Det analoga fotografiet kanske är svaret?
Inte för att film är “bättre”, utan för att processen är fysisk! Ljuset måste passera genom glas, träffa en kemisk yta, lämna spår efter sig!
I en tid där bilder kan uppstå ur tomma intet känns det analoga som ett motstånd, en friktion, en levande kroppslighet!
Det är inte nostalgi, det är en sorts materiell ärlighet!
Och varför känns det fortfarande äkta?

• det går inte att fejka processen!

• det finns ett före och efter!

• det bär spår av misstag, damm, korn, tid!