The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 1829 / Fortsättning vad gäller Nokton 1,4/40 mm och Summilux ASPH 1,4/35 mm på Leica M9
Jag har förstorat originalfilerna och tittat på dom litet närmare för att försöka avgöra vilken optik som e skarpast! ;) Tyvärr så är det bara sex bilder tagna och jag tycker det är för litet, och så är dom tagna på fri hand, ännu en stor osäkerhet. Det va ganska mörkt i lokalen, så jag misstänker en viss skakningsoskärpa i någon/några bilder.
Bilderna tagna mot läskedrycksflaskorna ser däremot ganska hyffsade ut, så här kommer en delförstoring från två bilder, en bild från Noktonen, och den andra bilden från Summilux ASPH.
Det här speglar nog litet av skillnaden vad gäller skärpan, i alla fall i centrum av bilden, så vill jag tolka det.
Nokton på bländare 1,4
Delförstoring i centrum av bilden ovan, tagen med Nokton på bl 1,4.
Delförtoring av centrum av bilden nedan, tagen med Summilux ASPH på bl. 1,4
Man ser bla en slags textur i tavlan i bakgrunden, den uppfattar man knappt på Nokton-bilden
Hela bilden Summilux ASPH bl. 1,4
Visst e Summiluxen bättre, och fattas bara annat, men Noktonen tycker jag ändå klarar sig hyffsat i det här mycket fina sällskapet! :)
Ha en fortsatt fin kväll!
/Bengan
Ps.
Ni som ev av någon konstig anledning ännu inte sett Noktonen, här kommer en bild på den! :)
(Ni andra, som sett bilden tidigare, kan såklart bortse från bilden!)






Det stavas sfärisk aberration, Nils, och är "problemet" hos nästan alla ljusstarka objektiv av klassisk konstruktion. Men, det kan vara jäkligt snyggt ibland faktiskt:-)
Personligen tycker jag att skillnaden är väldigt stor och att det är givet att man vill ha något bättre än Voigtländern om man är kräsen. Dock är jag samtidigt förvånad över hur bra den tycks prestera.
Tillägg: Jag tror alltså att det inte har ett jota med den enkla antireflexbehandlingen att göra.
Sfärisk aberration kan även uttryckas som den böjda ytans avvikelse. Ju längre mot kanten av linsen ljusstrålen passerar, dess mer ur fokus kommer den att bryta - mycket problematiskt för ljusstarka objektiv. Man har i alla tider försökt att kombinera linser på ett listigt sätt för att nedbringa detta fel. Ludwig Bertele lyckades rätt bra redan 1932 med Sonnar 1,5/50 - men bara två saker hjälper egentligen: Att gå runt problemet genom att blända ner, eller att använda asfäriska linser. Det är resultatet av det senare som vi ser i den asfäriska Summiluxen - men jag tycker att den icke asfäriska Noktonen klarar saken med den äran.
Givetvis har saken ingenting med antireflexbehandling att göra.
Jag tror att den enkla antireflexbehandlingen spelar en roll för att bildens kontrast överlag är lägre? Två lampor lyser ju rakt mot optiken och att det inte skulle påverka med en äldre typ av enskikts coating är inte troligt. Annars kunde vi ju strunta i att multicoatbehandla våra linser? Sen har du säkert rätt i att sfärisk aberration spelar in även det på största bländaren. Men jag upplever att detaljupplösningen är lika bra i båda utsnitten och att det som skiljer mest är kontrasten. Du ser varken detaljer i strukturer bättre och du läser inte heller texter bättre i Summiluxbilden. Det borde man kunna göra om skillnaderna beror enbart på sfärisk aberration.
Det är inte någon enskiktig antireflexbehandling, utan en beläggning i tre-fyra skikt. Skillnaden i transmission och ströljus mellan en sådan och en Multi Coating är högst måttlig.
Det var en nyhet för mig. Sc betyder alltså inte singel coating utan triple/quattro coating?
Suck! Om du kollar tidigare i Bengans bloggar om denna sak så skall du skåda ljuset...;-)
För mig är det väldigt tydligt att noktonen har en väldigt annorlunda karaktär än summiluxen. Nästa gång kanske du ska jämföra noktonen med ett noctilux f1.0?
Vad händer om du lämnar f/1,4 och går upp till 2,0 eller 2,8, är skillnaderna stora även då?
Det lockar att göra så vid nästa test! ;)