Tveksamt om det är tåg som skall passas? Jag tror att många vill spara tid – man tycker alltså att man inte har tid. Man försöker göra saker simultant, fastän vetenskapen visar att det kan man inte (funktionen på de ingående aktiviteterna gå ner så pass att det hela bli meningslöst). Var det sedan gäller tiden – så har man sin utmätta till förfogande. Varken mer eller mindre!

Flanerande på stan tycker jag är en mycket meningsfull tidsanvändning. Tyvärr är det inte samma spänst numera som i gamla tider.

"Folksamlingen är hans element, liksom luften är fåglarnas och vattnet fiskarnas. Hans passion och mål är att bli av samma kött och blod som folksamlingen. För den sanna flanören, för den passionerade åskådaren, är det den största glädje att bygga ett hus i mängdens hjärta, bland rörelsens ebb och flod, mitt bland det flyktiga och infinita. Att vara hemifrån och trots det känna sig hemma överallt; att se världen, att vara i världens centrum, och trots det fortsätta vara gömd från den - såsom tungan blott klumpigt kan definiera. Åskådaren är prinsen som överallt gläds över sitt inkognito. Livsälskaren gör hela världen till sin familj, på samma sätt som älskaren av det täcka könet bygger upp sin familj av alla de vackra kvinnor han någonsin hittat eller som kommer - eller inte kommer - att hittas; eller bildälskaren som lever i ett magiskt samhälle av drömmar målade på canvas. Således går den som älskar det universella livet in i folkmassan som om den vore en oerhörd reservoar av elektrisk energi. Eller så liknar vi honom vid en spegel lika stor som folkmassan själv; eller vid ett kalejdoskop med medvetandets gåva, som svarar på allas rörelser och mångfald och återger livets multiplicitet och det flackande behaget av alla livets element"

/Charles Baudelaire, "The Painter of Modern Life" (1863)