Straight 7234 // "Kolgruveestetiken" i modern porträttfotografi! :)

Funderar på det här med "Kolgruveestetiken" i porträttfotografi! Har sett det under några år i digital fotografi och kom att tänka på det igen efter att ha sett bilden på Gösta Ekman av Thron Ullberg! Inget ont om Thron Ullbergs fotografi! Han är en och ärans man! Jag har bara kommit för att fundera på andra fotografers fotografi! :)

Det finns nog flera tänkbara förklaringar till varför fotografer väljer att dra upp skärpa, kontrast och strukturer så här hårt! Mode, trender och även bildstilar går i vågor! Just nu är det populärt med ”gritty” eller ”high-definition” porträtt, där varje por och rynka framhävs! Reality liksom! Och digitala verktyg, som Lightroom och Photoshop gör det extremt enkelt att förstärka texturer, läs rynkor! Och många fotografer lockas av att ”verkligen visa vad tekniken kan göra” mot hur det såg ut förr!" 

På Instagram eller Linked In, med även på övriga nätet, så måste en bild fånga uppmärksamheten snabbt och då kan hård kontrast och extrem detaljrikedom ge en ”wow-effekt” och få tittaren att stanna upp litet längre på ett ansikte som ser ut som det ”kommit direkt från kolgruvan” ;) Med den här effekten kan även fotografen symbolisera hårt arbete, eller livserfarenhet i sin bild! 
Så min teori är att det är en kombination av trend, ny teknik och en vilja att försöka extraskärpa sin egen visuella bildberättelse!

Så tror jag! :)

/Bengan

Ps. Nu e den här texten aningen litet överdriven, men det e bra att överdriva litet för att få respons! ;)

N Thomas Meldert 2025-11-14 14:22

Och så har vi Jean Hermanssons finfina porträtt på industriarbetare. "Alla människor är vackra när de arbetar" var hans rättesnöre. Men där var det mörkrumsarbete på avancerad nivå. Inga datorspakar att dra i.

Besvara

Nils Bergqvist 2025-11-14 21:57

Kolgruveestetiken kommer väl från den tid då fotograferna för att kunna fotografera i industrimiljöer och dylikt, var tvungna att pressa filmerna, dvs underexponera ett eller flera steg så att man inte fick för mycket skaknings- eller rörelseoskärpa i bilderna. Ofta var det miljöer med stora kontraster, och detta medförde att det blev både kontrastrika negativ samt djupa skuggor utan detaljer i negativen, eftersom man även var tvungen att överframkalla för att kunna få kopierbara negativ. Hermanssons med fleras bilder ser man detta tydligt i. Idag har detta utseende på bilderna som då mer eller mindre kom av nöden, blivit en slags norm som man försöker efterlikna också digitalt, även om man inte behöver det med de moderna verktyg man har nuförtiden. Man fortsätter i samma spår kanske man kan säga, och vill efterlikna dessa kontrastrika bilder från pressade filmer på 70-talet. Och visst blir det effektfullt rent estetiskt, det går inte att förneka.

Besvara

alf109 2025-11-15 02:38

Skulle nog vilja påstå att detta med hård kopiering var en trend innan det digitala, Petersen och andra har ju kört det som effekt långt innan det digitala och fortsätter i det analoga. Skillnaden är väl mest att det är lättare att dra bilderna ännu längre i det digitala äv vad man kunde åstadkomma i mörkrummet med traditionell teknik, blodlutsalt m.m. Eugene Smith gjorde redan på sin tid en del bilder efter samma estetik liksom Koudelka m.fl.

Sedan har det blivit ett manér hos en del där man försöker göra om en kanske ganska "slätstruken" bild till något mer "slagkraftigt". Men jag tror att den största skillnaden egentligen handlar om att man har "mer att jobba med" i en digitalfil på höga iso än på en underexponerad och överframkallad film.
/Affe

Svara

syntax 2025-11-15 13:18

Vem kommer inte ihåg gänget av bakgårdsromantiker under 1960 och 1970-talet? Igensotade grovkorniga bakmiljöer skulle det vara!
Vad det var frågan om lärde sig tjejerna snabbt – och bakgårdsromantikerna fick inte plåta dem.
Jag var en för tidsandan föraktlig rosenlundare – men jag fick plåta dom snygga tjejerna, med eller utan kläder. Det kommer efterhand en övertydlig blogg på det temat... :-)

Svara

Nils Bergqvist 2025-11-15 14:15

Alf. Men dom fotade alla i såna miljöer som ofta krävde att 400-filmen underexponerades och överframkallades. Se även Koudelkas bilder från 60-70-talet. Mörka miljöer i dålig belysning (tex Gypsies). Och Smith ingår ju iden kadern också som fotade i såna miljöer. Så finns inget som motsäger där. Och det blev en trend och stil redan då, som nu fortsatt idag.

Svara

mombasa 2025-11-15 17:11

Inte smickrande porträtt av Tron. Jag kan tycka att lite kontrast ofta ger bilder rättvisa men det gäller att hålla igen i spakarna.
Tekniken premierar skärpa intill knasternivå och kontrasten ligger så att säga nästgårds. Den här redigeringen kanske passar i en kolgruvebeskrivning, om den nu behövts. Men här är det liksom lite
l´art pour l´art. Gösta Ekman som gruvarbetare...
/Gunnar S

Besvara

MattiasL 2025-11-17 03:49

Tänker du då på porträttet som visas här i samband med artikeln om hans utställning? Den bilden är från 2010 och tagen på storformatsfilm. Men jag förmodar att negativet är skannat och bilden digitalt efterarbetad.

Men nog pågår det många parallella spår vad gäller redigering av bilder, mellan det stenhårt Moriyama-svartvita, den skira Portra 400-stilen, och knasiga Wes Anderson-färger. Just Thron Ullberg tycker har en väldigt egen, smakfullt mustig stil skulle jag säga.

Besvara