Straight 7289 // En personlig reflektion över fotografi i vår nya AI-tid!

Bara som ett bildexempel, inget annat!

.

Det händer något med fotografin just nu som säkert de flesta märker – och fort går det! När AI kan skapa bilder utan kamera och när redigeringen blir allt mer automatiserad, även direkt i våra kameror, börjar jag såklart fundera över vad ett fotografi egentligen är och håller på att bli!

För någonstans finns en punkt där bilden slutar vara ett dokument och bara blir en digital konstruktion! Kanske är det därför jag dras till det nyanaloga mer och mer, men visst redigerar jag mina bilder, precis som alla andra, men i ett tjugo år gammalt Photoshop! Och jag skannar i en nästan lika gammal skanner, där varje bild tar flera minuter att få fram och det här långsamma tempot, det fysiska motståndet och känslan av att varje exponering faktiskt kostar något gör mig mer närvarande i min fotografering!

Och så finns det en annan dimension i det här också: jag gillar udda objektiv! Just nu sitter en Sonnar C 1,5/50 ZM på min Leica M6! Ett objektiv med en mycket speciell historia, egentligen en egen värld i fotohistorien! Det här relativt nytillverkade ZM‑objektivet är inte byggt för att vara perfekt enligt dagens kliniska standarder, kontrasten är lite mjukare, hörnen lever sitt eget liv och bokehn kan vara både magisk och märklig beroende på hur ljuset faller! Men det är just det som gör det så spännande och "levande!" Och varje gång jag använder det känns det som att en liten bit av historien följer med in i bilden!
Tack Ludwig Bertele – och tack till den nya generationen objektivutvecklare hos Zeiss för att ni gav oss det här ZM-objektivet!

Och det finns något befriande att i vår AI‑tid arbeta med ett objektiv som inte försöker vara helt perfekt! Jag kan släppa kontrollen, låta objektivet leva sitt liv, låta filmen göra sitt , och bara vara där i det som för mig är det rätta ögonblicket!

Och jag gillar att fotografera analogt! Det var där jag började, även om jag gick in i den digitala eran och testade flera digitalkameror! Jag ville känna på det nya såklart! Jag har till och med en kamera där jag kan använda Zeiss‑ och Leicaobjektiv digitalt, men efter några år kändes det här både fel och konstigt! Så kalla det jag håller på med nu för återanalog nostalgi, och det är där jag hittar fotoglädjen igen!
Och bilder kommer, vad lugn bara!

Så ha en god fortsättning på Julen!
Mycket nostalgi även i Julen! ;)

/Bengan

Ps. Och ett negativ är även det speciellt, och personligt! Kanske genom torkfläckar och litet damm och kanske är det även litet felexponerat! :)