The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!

Straight 2225 / Varför lägga in korn i en digital bild?

 

De här e en bra fråga, tycker jag! Kom att tänka på det när Per Öfverbäck skev det i en kommentar i min förra blogg, efter att nå'n nerifrån Helsingborg tyckte att jag visade en plastig digital bild! ;) :)

Men jag tycker nog frågan kvarstår! Varför lägga korn i en digital kamerabild?

 

 

Något litet digitalt korn pålagt...  

Så här skrev Per:
"Sen, angående "plastighet", som jag här tolkar lite som synonym till kornlöshet: det är förvisso olikt film, men varför fly till stilimitation? Det här är ett annat medium, och kan väl få vara det. Att lägga in korn som inte är en egenskap hos materialet är lite som när piktorialisterna försökte få in penseldrag i sina fotografier för att efterlikna målningar."

 

Jag tycker det e en bra fråga och intressant! Jag ställer samma fråga, varför "smeta ner" en ofta väldigt skarp digitalbild med konstgjorda korn? Kan inte den digitala bilden få vara som den e, fast den även  e svartvit?

 

Å litet digitalt korn pålagt även här!

Som sagt, varför lägga på en äldre tekniks svaghet, så kan man väl ändå säga, på en modern teknik?

Eller e det nå't speciellt med korn som gör att vi vill ha med det i det digitala? Eller e det bara nostalgi! Eller vana?  Hur som helst, i det analoga så kommer man inte ifrån kornet!

Inte så mycket mer för i kväll! :)

/Bengan

 

Inlagt 2014-02-24 20:03 | Läst 4736 ggr. | Permalink

"Håller helt med! varför imitera en äldre tekniks svagheter? Den som vill ha korn kan ju köpa sig en i dag billig analog kamera, och stoppa i en lämplig film. Äkta, bra, och kul. Sedan innebär inte analog teknik alltid korn - även om det gör det för dig som kör Tri-X. När jag skannar mina Kodachrome 25 dia till riktigt stora bildfiler, kan jag dra upp duktigt - och konstatera att det är lika kornfritt som dagens digitala bilder. Det såg jag då som en stor fördel, och det ser jag i dag som en stor fördel. Man kunde på den tiden nå en sådan standard med stora ansträngningar (den extremt låga känsligheten). Det blir alltså lätt befängt att tala om "plastighet" när det gäller den digitala fotografins standardhöjningar."


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
En del bilder ger ofta ett skarpare intryck om där finns lite korn eller brus. Gäller bara att inte överdriva :)
Håller helt med! varför imitera en äldre tekniks svagheter? Den som vill ha korn kan ju köpa sig en i dag billig analog kamera, och stoppa i en lämplig film. Äkta, bra, och kul.
Sedan innebär inte analog teknik alltid korn - även om det gör det för dig som kör Tri-X. När jag skannar mina Kodachrome 25 dia till riktigt stora bildfiler, kan jag dra upp duktigt - och konstatera att det är lika kornfritt som dagens digitala bilder. Det såg jag då som en stor fördel, och det ser jag i dag som en stor fördel. Man kunde på den tiden nå en sådan standard med stora ansträngningar (den extremt låga känsligheten). Det blir alltså lätt befängt att tala om "plastighet" när det gäller den digitala fotografins standardhöjningar.
Förmodligen gör man det för att man tycker det blir snyggt? Kanske är det dom som förut fotat analogt svartvitt och nu blivit digitala och längtar tillbaka till den struktur i bilderna som filmen ger? Tycker dock att det ofta ser för fint och detaljrikt ut i skarpa delar med pålagt korn. Med äkta vara blir det något annat eftersom det är själva kornstrukturen som bygger bildens detaljer och delar. Som en av föregående talare menar kan det därför vara idé att var lite mera återhållsam och inte överdriva kornstrukturen om man lägger på korn i efterhand, annars kan det se just pålagt ut (ungefär som när man kopierar in ett raster i en bild i mörkrummet). Tycker att var och en får välja själv hur man vill ha sina bilder. Vill man lägga på korn är det helt ok och ett enklare alternativ än att använda film, och som säkert många föredrar före den äkta varan, just pga enkelheten mot att skaffa en analog utrustning och börja mixtra med filmframkallning och scanning (vilket också ställer krav på scannern för att kunna återge kornet). Personligen föredrar jag dock den äkta varan i svartvitt och kan inte tänka mig ersätta det med digital teknik. I färg tycker jag inte kornet passar speciellt bra, och i de fall jag fotar i färg använder jag därför en digital kamera.
Erik Madsen 2014-02-25 17:53
Äkta varan i svartvitt mot digital teknik!
Du menar väl analog teknik mot digital teknik?
m.v.h. Erik/DK
Nils Bergqvist 2014-02-25 19:33
Ja jag fördrar den äkta varan i svartvitt (dvs äkta kornstruktur med film) mot den digitala teknikens konstgjorda och pålagda kornstruktur. Inte så svårt att fatta väl?
Erik Madsen 2014-02-25 19:56
Jag har fattat - det var jo det jag skrev: analog kontra digital. Det är väl inte en fråga om vad som är mer ÄKTA än det andra? Mer om uttrycket man vill presentera. Ock den tekniken man tycks om ock är bekväm ved.
Med foto hälsning och bra ord igen.
Erik / DK
Nils Bergqvist 2014-02-25 20:49
Jag tror du fått det lite om bakfoten? Har inga som helst synpunkter på vilket som är bäst. Skriver bara att jag personligen föredrar den äkta kornstrukturen före den konstgjorda. Haka inte upp dig på att jag skriver äkta, kunde lika gärna kalla det original, filmkorn eller något annat. Men tydligen är det väldigt känsliga saker det här, att kalla något som finns naturligt och är det som bygger upp bilden, för äkta, och det som inte finns med från början utan läggs på bilden i efterhand, för konstgjort.
Jag har inte heller förstått, varför man vill lägga digitalt korn till en digital bild. Digitalt korn är dessutom ojämnt och inte så snyggt som silverkornen i en analog film.
Dessutom skapade man just dessa finkorniga filmer och finkornsframkallare för att bli av med kornet, och nu har det blivit nostalgi så att man vill simulera det.
Den 100-å gamla piktorialism har kommit tillbaka.
Nu väntar vi bara på den "nya sakligheten" :-)
Det hjälper väl lite med att lägga på korn, men inte så mycket. Med plastighet menade jag inte bara avsaknaden av korn, som jag skrev. Det handlar mer om att bilder tagna med en digitalkamera inte alls har det stora register av toner som en bild tagen med en svartvit film har. De har inte alls den strukturen.
Den här diskussionen har grenat ut sig i flera olika bloggar; fortsätter här för enkelhets skull.

Man kan väl säga att oberoende av teknik, så behöver en BRA bild ingen konstlad hjälp, bara att den görs så bra respektive teknik tillåter (tillät…). Då är varken korn eller kornlöshet något fel, lika lite som lång eller begränsad tonskala.

Vi har bland bloggarna ett par svartvitfotografer som båda visar analoga bilder som skiljer sig radikalt i både teknik och arbetssätt, men som båda har bilder med innehåll och uttryck av hög klass. Per-Erik Åströms bilder är korniga med begränsad tonskala - men vilka bilder! Och ingen kan väl tro att de får sin kvalitet tack vare kornet och gråskalan, de är självklara som det är. De är gjorda med de medel Per-Erik hade när han tog dem, och han har gjort det bästa möjliga av detta; just därför blir varje bild en helgjuten enhet, som inte kan vara annorlunda.

Alf Johansson går med mellan- eller storformatare på stativ och hittar motiv han kan ta tid på sig och kontrollera. Han kan undvika korn och få till en lång och fin gråskala, med framför allt härliga, innehållsrika skuggor. En helt annan typ av bilder än Per-Eriks, men även här har en kunnig fotograf gjort det bästa möjliga, och form och innehåll bildar en enhet.

Ingen av dem verkar ha minsta behov av att lägga till några ´stilimiterande´ element i sina bilder. De skulle inte vinna ett dugg på det. Om någon annan sedan vill använda sådana element till sina egna bilder (och det har jag förvisso provat själv några gånger) så är det givetvis fritt fram. Men det skadar kanske inte att tänka till lite extra: VARFÖR behöver min bild hjälp? Duger inte innehållet?