Jag vill inte värdera vad krig kan vara i allmänhet, utan jag håller mig till det aktuella fallet – och då håller jag inte med det allra minsta. Vi som är från Finland gör i regel inte det. Dom som var med är döda nu, nästan alla - men vi som är lite i kanten av det hela vill fortfarande värja oss mot alla dumma påståenden här i ”den moraliska stormakten”. Själv satt jag som nyfödd i bombkällare under massiva Sovjetiska terrorbombningar mot civila mål i början av året 1944. I en viss bemärkelse var jag alltså med.
Det är inte meningslöst att försvara sin frihet och självständighet med vapen i hand (och i förlängningen Sveriges). Hur kan man få för sig något så korkat? Vem vill leva nertryckt med stöveln i nacken?
Den här sortens till intet förpliktande moraliska snömos bidrar till den mentalitet som västmakterna under kriget benämnde som ”Det lilla fega landet uppe i norr”.