Leicafolk har ofta fått höra att Elmarobjektivet inget annat är än en kopia av Paul Rudolps Tessarformula från 1902. Förvisso är detta Zeissobjektiv världens mest berömda objektivkonstruktion – men Elmaren har en rätt egen kvalitetsprofil. Det handlar inte bara om den ganska omfattande omräkning som krävdes för att ge bländaren en ny och mer gynnsam placering (betydligt bättre transmission), utan en allmän optimering av konstruktionen som sådan. Först prövade Max Berek med en extra lins kittad på den bakre akromaten. Den varianten kom ut i en begränsad upplaga under namnet Leitz Anastigmat. Sedan fann Berek att den ursprungliga formulan nog var optimal i alla fall – och Elmarens principritning ser precis ut som Tessar. Elmarens prestanda är för tidens förhållanden extremt höga.
På Sjöfartsmuseet i Mariehamn, Åland, kan man beskåda en bildsamling som en ung engelsk adelsman åstadkom med sin Leica Standard under en segling på ett av de Åländska barkskeppen till Australien under 1930-talet. Han klängde som en apa i riggen med Lican ständigt till hands. En titt på detta kan jag rekommendera varmt – man kan bara förundras över kvalitén, och skärpan på de väggförstoringar som presenteras!