Straight 7411 // Tänkandet och tystnaden! :)

Ensamhet är nog en farlig närvaro! Och tystnad också! Jag sitter ofta någon timme på morgonen och låter tankarna gå i just den där tystnaden! Det är skönt — inte alltid, men ofta! Och framför allt: man hinner tänka! Ni anar inte vad som kan komma in i huvudet när ingen avbryter! ;)

I morse började det med att spå väder! Eller hur man kan ana en kommande vädersituation, som när vi var i Nynäshamn! Och då gled tankarna vidare till fjällvandringar för femtio år sedan, utan Gore‑Tex, GPS, mobiltelefon eller digitalkamera! De ni! Vilka tider! Visst läste jag lite om fjällväder, men det mesta lärde jag mig av erfarenhet, eller misstag!
Och så kom jag in på hur man tänder en eld i riktigt surt väder med bara en tändsticka — men det tar jag en annan gång! :)

Det ena gav det andra, så en annan fråga dyker upp, varför finns det så lite tystnad idag? Å andra sidan är det inte så tyst i fjällen längre heller — helikoptrar och snöskotrar gör sitt till! Tystnad har nog blivit en sorts lyxvara, och kanske är det just därför den är så laddad! Tystnaden alltså! För när det blir riktigt tyst dyker känslor upp! Minnen! Frågor vi undvikit! Längtan blir tydligare, saknad mer konkret! Kanske är det därför många undviker tystnad?

Och fortsätter man tänka märker man hur mycket ljud vi omger oss med utan att ens höra dem! Radion står på! TV:n står på! Jag kom osökt att att tänka på Orson Welles radioprogram från 1930‑talet! Läs, slölyssnande!
Okej, det var kanske inte snällt, ursäkta mig!

Hur som helst: det är nog bra att bli avbruten ibland, annars kan tankarna fara iväg hur långt som helst! ;) Så nog för nu!

I dag blir det kanske lite "hantverksfotograferande! via Sunny 16, bara för att hålla kunnandet vid liv! Det är något särskilt med vissa fotohantverk! Vi människor är nog gjorda för det, hantverket alltså, även i det lilla formatet, men även att gå, titta, undersöka världen på det lilla och lokal sättet, och ibland även med en "hantverkskamera"! Läs leica IIIf ! :)

/Bengan

Ps. Jag håller på att samla ihop litet "familjebilder", där den här bilden kommer att ingå! När min fru och jag träffades för en femtio år sedan så ville jag visa henne fjällen! :) Det här bilden är från från den tiden! Utsikt från Blåhammaren! (Och nu börjar jag fundera på vad vattendraget heter som rinner därnere?)

N Thomas Meldert 2026-04-06 08:58

Med tinitus är det aldrig tyst hur gärna man än vill det,

Besvara

Svar från Benganbus 2026-04-06 11:48

Inget trevligt eller roligt vad jag kan förstå!
/B

Svara

Turbo56 2026-04-06 11:06

Tystnaden kommer först som en tvekan, vad skall vi göra med den?
Men när den väl lagt sig runt oss blir den ett landskap att vandra i.
I tystnaden hör vi sådant som annars drunknar: våra egna tankars långsamma steg, hjärtats rytm, den där lilla rörelsen av något som vill bli förstått.

Att vara ensam är inte alltid en brist.
Ibland är det en återkomst.
En chans att möta sig själv utan publik, utan krav, utan den ständiga koreografin av att vara någon för någon annan.
Ensamheten är ett rum där vi får sjunka ner i oss själva och upptäcka att det inte är tomt där inne, bara stilla.

Och så finns tråkigheten, denna underskattade vän.
Vi flyr den, fyller varje lucka, varje paus, varje sekund med något som ska underhålla oss.
Men när vi låter tråkigheten få plats händer något märkligt:
Tankarna börjar röra sig i nya riktningar, idéer stiger upp som långsamma bubblor från botten, och världen får tillbaka sina konturer.

Att ha tråkigt är att ge hjärnan en chans att andas.
Det är i de där oansenliga stunderna, när ingenting särskilt händer, som något viktigt ofta börjar ta form.
En insikt.
En längtan.
En riktning.

Tystnaden, ensamheten och tråkigheten är inte hinder.
De är trösklar.
Och när vi vågar stå kvar på dem en stund, utan att fly, öppnar de dörrar som annars förblir stängda.

I deras stilla sällskap blir vi lite mer hela.
Lite mer sanna.
Lite mer oss själva.

Hälsningar
Stefan

Besvara

Svar från Benganbus 2026-04-06 11:47

En bra formulering! :)
/B

Svara

Måns H 2026-04-06 12:29

Tystnad och att använda händerna är omodernt men bra tror jag.

Och Stefan har nog rätt om tråkigheten!

För mig förmedlar bilden både förundran och ett visst avvaktande, är det här något för mig?

Besvara