Straight 7354 // Leica Classic Line

Hybridfotograferingen är faktiskt en av de viktigaste drivkrafterna bakom hela retro‑trenden – och den knyter ihop allt vi pratat om: Classic Line, karaktärsobjektiv, och varför “perfekt” inte alltid är målet. Låt mig sätta det i ett sammanhang som Leica själva ofta antyder, men sällan säger rakt ut.

Hur analogt + digitalt (hybrid) påverkar objektivtrenden

1. Hybridfotografering bygger på känsla, inte perfektion

När man:

• fotar på film

• framkallar själv

• skannar

• gör papperskopior

…då är man inne i en process där det organiska, det oförutsägbara och det taktila är centralt.

Det är raka motsatsen till:

• klinisk skärpa

• perfekt korrigering

• digital renhet

Det är därför fotografer som älskar hybridprocessen ofta också dras till objektiv med karaktär.

Classic Line passar in här som hand i handske.

2. Film “äter upp” klinisk perfektion ändå

Det här är en rolig paradox:

Du kan sätta ett supermodernt APO‑objektiv på en Leica M6, men filmen:

• minskar mikrokontrasten

• lägger till korn

• rundar av skärpan

• ger färgskiftningar

• skapar flare och halation

Så även om objektivet är perfekt, blir slutresultatet ändå mjukt.

Därför tänker många: Varför inte använda ett objektiv som redan har den looken?

Det är exakt den marknaden Classic Line riktar sig mot.

.

3. Hybridfotografering har gjort “karaktär” till en estetisk norm

När fotografer skannar film och lägger upp på Instagram eller gör fine‑art‑printar, så är det ofta:

• flare

• vinjettering

• mjukare kontrast

• bokeh‑karaktär

• färgskiftningar

…som gör bilden intressant.

Det här har påverkat även digitalfotografer. Hybridfotograferingen har alltså “normaliserat” en mer organisk estetik.

Leica har förstått det – och Classic Line är ett direkt svar.

4. Hybridfotografering har också gjort processen viktigare än resultatet

Det är inte bara bilden som räknas. Det är:

• att ladda film

• att framkalla

• att skanna

• att välja papper

• att göra en fysisk kopia

Det är en ritual.

Classic Line passar in i den ritualen eftersom objektiven:

• känns mekaniska

• känns analoga

• känns som en del av en hantverksprocess

Det är inte bara optik – det är ett verktyg i en kreativ ritual.

5. Leica vill vara navet i både den analoga och digitala världen

Leica är unikt positionerat:

• De säljer nya filmkameror (M6, MP).

• De säljer digitala kameror som känns analoga (M11, Q3).

• De säljer objektiv som matchar båda världarna (Classic Line).

Hybridfotografering är alltså inte en sidogrej för Leica – det är en del av deras identitet.

Classic Line är ett sätt att säga: “Vi förstår att du vill ha en analog känsla även när du fotograferar digitalt.”

Så hur kommer hybridfotograferingen in i allt detta?

Den gör tre saker:

1. Den skapar efterfrågan på karaktärsobjektiv.

2. Den gör retro‑estetik relevant även för digitala fotografer.

3. Den stärker Leicas position som både ett analogt och digitalt varumärke.

Retro säljer – men hybridfotografering gör retro meningsfullt.

------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad gäller texten här ovan i bloggen så är det så här de flesta nyhetsredaktioner arbetar i dag, att journalisten skriver artikeln och sedan hjälper AI till med lev. logik, struktur, viss renskrivning och sammanfattning! Det är ett effektivt sätt att höja kvaliteten, och att få det lättläst utan att ge upp journalistisk integritet!

Så jag hade en idé om hybridfotografering, men det blev litet rörigt efter ett tags skrivande, och jag ändrande och det blev mycket text och även ologiskt så jag bad AI, Microsoft Copilot, hjälpa mig med att försöka få bättre ordning på texten, och få det tydligare, och det blev så här!

Jag valde dock att låta det stå på det sätt som det blev i Copilot, så man även kan se hur AI satte upp texten.

Nog för nu!

/Bengan

Sven Blomquist 2026-02-17 13:13

Eller så kör man med Fujifilm o accepterar man jpeg rakt ur kameran. Det fungerar om man använder Fujifilms kameror.

Besvara

TomasKronberg 2026-02-17 19:44

Jag kanske kan förstå hur du menar (med själva processen..). Det är naturligtvis mycket känsla i hur man fotar. Kameran ska kännas rätt - en mobil känns alltid fel tycker jag.

Om jag nu känner att kameran och objektivet känns bra i handen, så bryr jag mig inte så mycket om ifall den är "analog" eller "digital". Som jag påpekat förut här på FS är skillnaden mellan en digital och analog kamera bara hur bilden lagras. Sensorn och objektivet är inte digitala, det är lagringen på minneskortet som är digital.

Om man nu inte är våldsamt förtjust i mörkrumsarbete blir skillnaden rätt liten om man ändå skannar och skriver ut på skrivare.

Och var är det för fel på klinisk perfektion? Våra ögon är rätt bra på att se verkligheten - ingen kromatisk abberation, ingen tunnformad distortion, färgerna brukar vara rätt(!). Varför vill man se något annat?

Jag tycker inte en bild blir bättre för att ett objektivs svagheter kan märkas. Du Bengan talar väldigt mycket om skärpa hos ett objektiv, jag har förstått att du tycker det är viktigt. Jag gillar skärpa, men det är inte den enda parametern som räknas hos ett objektiv. Kontrast och rätt färgåtergivning är viktiga, och de kan ofta vara lite si och så med gamla objektiv (har jag märkt på gamla Leitzobjektiv). Kontrast kanske man kan fixa i PS, men färgåtergivning är mycket svårare att få korrekt.

Det enda som intresserar mig är att få till en BRA BILD, oavsett vilken utrustning jag använder. Och med bra bild menar jag inte nödvändigtvis en teknisk perfekt bild. Men det sitter ju inte i vägen om bilden är teknisk bra från början.

/Tomas

Besvara