Så börjar Jan Holmberg sin artikel i DN i dag! Och fortsätter i texten " När Odysséen nedtecknades för omkring 2700 år sedan så var den en lång berättelse om hemkomst (Nostos) men senare kom det att läggas till en känsla i det grekiska nostalgibegreppet, algos (Smärta)

Och Tarantinos film "Once up on a time i Hollywood" har skapat debatt om just nostalgi! Eller melankoli som en del kallar det! Och nostalgin finns i filmen på flera plan!

Vad gäller berättelsen om Sharon Tate tillåter sig Tarantino även att göra ett annat slut på den historien i sin film! Tarantino gör ofta fiktioner i sina filmer!

Och Tarantino filmar i analogt, vilket gör att tekniker och ljussättare måste lägga ned enorm möda på ljussättningen!
Så filmen är även en historisk dokumentär om detta ljus, de varma färgtonerna och de enastående skymmningsscenerna som erinrar om en filmepok som i stort sett är försvunnen!

Jan Holmberg slutar, "Once upon a time in Hollywood" påminner oss om att allt kunnat varit annorlunda!

Jag tror det här är en sevärd film!

/Bengan