The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 7343 // Fler morgonfunderingar på den nya "oskärpan!"
När fotografiet var nytt sågs skärpa som ett bevis på att tekniken fungerade! Skärpa var ofta svår att uppnå, så när man lyckades var det en prestation i sig! Samtidigt fanns det fotografer som Julia Margaret Cameron och senare de sk. piktorialisterna som medvetet bröt mot detta och använde oskärpa som ett konstnärligt uttryck! Men de var undantag och blev ofta kritiserade! Skärpa va skicklighet och oskärpa misstänkt amatörmässigt eller “för konstnärligt”!
Vi lever numera i en tid där teknisk perfektion är så lätt att uppnå att den inte längre har ett värde i sig, det kan betyda att fotografens intention blir viktigare än tekniken! Så skärpa kan användas när den tillför något och även oskärpa, då det blir fotografens legitima uttryck!
Men ändå, det är nästan ironiskt att det som en gång ansågs vara ett tekniskt misslyckande nu blivit ett estetiskt verktyg! Mycket beroende på att perfektion numera är så spridd och lätt att få tag på!
Så cirkeln sluts genom att som en gång va en teknisk brist nu i vissa fall blivit en estetisk kvalitet! Som det analoga, som nog inte bara är en trend utan blivit en del av en större rörelse där vi värderar det mänskliga, det ofullkomliga, det långsamma, eftertänksamma och oftast med en väntan på resultatatet!
Bara det att behöva vänta på resultatet är i dag ovanlig! ;)
Så i en värld där digital perfektion är vår nya standard, blir det analoga nästan som en radikal motrörelse!
För den som så vill! :)
Nog för nu!
/Bengan


Förr var det nakna damer på nästan alla arbetsplatser. Det känns som länge sedan och tur är väl det
Det här berodde på att man kontaktkopierad sina negativ – något förstorande var det inte tal om. Det handlade om stora kameror med stora format. 13X18 cm ansågs närmast som en fickkamera. 18X24 cm och 24x30 cm var vanliga format. Skärpa var alltså lätt att åstadkomma, och det var alls inte någon speciell prestation att uppnå det.
En kontaktkopierad 24x30 gav alltså en pappersbild på 24x30 – och den var så skarp att den nog överglänser mycket av dagens digitalbilder. Kontaktkopiering av stora negativ ger en sådan skärpa – oavsett objektivets belastning av många svagt korrigerade aberrationer.
Tack för din kommentar Peter! Du har rätt i att stora negativ och kontaktkopiering kunde ge mycket hög skärpa, en viktig teknisk del av fotografins tidiga historia!
Men jag ville mer i stort beskriva om hur skärpa värderades, än om den tekniska möjligheten i sig! Även om tekniken kunde leverera skarpa bilder fanns en stark norm om att skärpa var ”rätt” fotografi, medan avsteg från den normen ofta sågs som amatörmässigt eller konstnärligt tveksamt! Det är den estetiska och kulturella utvecklingen jag försöker beskriva, och hur den förändrats i en tid där teknisk perfektion numera blivit så självklar!
/B
Mja - men du skrev så här: "...Skärpa var ofta svår att uppnå, så när man lyckades var det en prestation i sig! " Det stå att läsa här ovanför, och det är tvärs emot hur det var i verkligheten. Det försvagar i hög grad hela din argumentation.
Det vore intressant om du utvecklade det där med ”stor skillnad”.
Om man nu ändå vågar sig på den distinktionen, så är den gamla skärpan den äkta skärpan (och skarpt så in i helsike blir det vid kontaktkopiering av stora negativ) – själva grunddefinitionen av begreppet fotografi är att gravera med ljus; Foto-Grafi.
Verkligheten är analog.
Jag håller med. Förr var det mer äkta skärpa. Nu är det lätt att trolla bort allt som kan uppfattas som lite suddigt
B)