En i högsta grad intressant fråga. Myten som spelar på osäkerheten hos fotografen; vad kan gå fel med en kamera som är stor och dyr och fullspäckad med finesser - det måste ju bli bra bilder med en kamera som har den snabbaste seriebildtagningen, den snabbaste autofokusen, det största dynamiska omfånget, den bästa stabiliseringsfunktionen etc etc. Och den bästa kameran tar ju de bästa bilderna, eller hur? Och är det sen så att kameran används av "proffsen" så är bilden fixad.
VI glömmer att bilden är så mycket mer, att kameran är blott ett verktyg i bildskapandet, att det är fotografen som bestämmer över och avgör en bilds kvaliteter, det fotografiska seendet...
Sen, för att trassla till det en smula så duger ju inte alla kameror till alla fotosituationer. Å andra sidan kommer jag nu bara på en sån situation som kräver bra "specs" - snabb action där man har nytta av snabbhet och andra finesser.
Men sen finns där också ytterligare sidor - en bra fotograf tar bra sådana bilder med en "enklare" kamera där också, fast det kanske blir annorlunda bilder.
Så slutsatsen blir att vissa, duktiga fotografer kan ta väldigt bra bilder med vilken kamera som helst, medan många av oss andra behöver vassare verktyg, men kanske ändå inte tar så bra bilder som kameran kan prestera (i händerna på en duktig fotograf).
Det hänger på fotografen!
//GöranR
PS. Sen får man inte glömma glädjen med prylintresse!

Hur mycket kamera man behöver visar sig nog med tiden. Och då visar kanske tiden att det inte var så mycket man egentligen behövde.
Med en bra 35:a har man väldigt mycket eftersom man lätt beskär till ett 50mm utsnitt eller mer än så om man vill. Om man som tidigare sagts inte ägnar sig åt speciella saker som action, sport eller pippifågel och dylikt. Ja, ibland måste man kanske rannsaka sina fotografiska uppsåt. Vad man håller på med.

Det beror helt och hållet på sammanhanget. När jag jobbar använder jag oftast tre kameror, med objektiv från 21-200mm. Men på semestern räcker en Leica och ett ljusstarkt 28mm objektiv långt.